I min uppväxt var det allmänt känt att man kunde drabbas av något som kallades ”baksug”, dvs att det vid mottagande av anals*x på något sätt skulle kunna uppstå ett tillstånd där avföring okontrollerat sprutade rakt ut, som ett slag vakuum-tryck eller något.
En historia cirkulerade även om en specifik tjej som hade varit med om detta. Hon hade följt med en kille hem efter krogen, haft anals*x, ”baksug” hade uppstått och hon hade sprutlackerat ner hela killens sovrum, hela sängen och väggarna från golv till tak. Ett för jävligt rykte att ha om sig såklart. Jag undrar om rykten om baksug är något som förekommit i andra delar av landet?
Vandringssägner som lokalt blir anknutena till namngivna personer finns det gott om. Det är inte alltid roligt att bli huvudperson i sådana. I vissa fall gränsar det till ren mobbning, som det säkert måste ha gjort i fallet Johan från Sölvesborg minns i sitt tips till mig. Särskilt om man föreställer sig hur tjejen i fråga hade reagerat om hon fick veta att historien på andra orter handlade om andra personer.
Vanligast är berättelsen i följande form (och nu måste jag tyvärr formulera mig på ett sätt som inte blockeras av spamfilter vilket jag ber om överseende med):
ett ungt par har närkontakt av andra graden i när plötsligt någons mamma kliver in i rummet. Killen blir så chockad att han snabbt drar sig ur kvinnans organ, som då töms av baksuget. Han blir då så äcklad att han kräks över tjejen.
Har du hört den? Tipsa mig!
I typ denna form kan man hitta den återberättad om och om igen på nätet. I en tysk variant från 2022 finns en annan detalj med som brukar återkomma: paret skyller på familjens husdjur, ibland katt, ibland hund. Föreställningen har resulterat i oroliga frågor till RFSU, som svarar att det typ kanske skulle kunna hända på riktigt. Något liknande händelserna ovan har säkert någon gång hänt men att historierna är så lika varandra avslöjar att vi har med en vandringssägen att göra.
Och jag anar hur den utvecklats. I Glitterspray (2005) skriver Bengt af Klintberg att berättelser om sexuella minoriteter på 1990-talet började bli allt vanligare, och exemplifierar med historien som detta nyhetsbrevs läsare minns som “Tjejen som ville ta ett bad”.
Han noterar också att det finns en stam av berättelser från 1990-talet som handlar om en kille och en tjej som träffas ute och går hem tillsammans. I den situation som sedan följer, där tjejen ställer sig på alla fyra och killen placerar sig bakom henne, rinner fyllan över för honom och han kräks över henne, faller ner på rygg och däckar. Morgonen efter vaknar han med en brun gåva på magen: tjejens hämnd för hans ogentlemannamässiga beteende.
Jag tror historien om baksuget har löpt parallellt med denna tradition, kanske till och med vidareutvecklats ur den. Kanske hittar vi den felande länken i den historia som jag hittade i Bengt af Klintbergs arkiv på ISOF i Uppsala, i ett brev han mottog från Petra Jankov runt 1995:
En kille åkte på skidsemester till alperna. Där på en fest träffade han en flicka och de ville så småningom ha s*x med varandra. De gick in på en toalett och eftersom komforten inte är den bästa fanns det bara en ställning som var bekväm. Bakifrån. När de hållit på ett tag skulle flickan släppa en ljudlös fis men som blev början på en enorm diarréattack. Pojken fick allt ihop på sin mage, vilket ledde till att han kräktes ner hennes rygg. Hur kvällen avslutades förtäljer inte historien.
Jag tänker att dessa berättelser, om när traditionellt samkväm i hundens position får katastrofala följder, förändrades i takt med 1990-talets större intresse för samkväm i andra öppningar och att tvåan med tiden blev det naturliga hålet för handlingen. Entré: berättelserna om baksug.
Man kan notera att berättelsernas två olika varianter används på olika sätt. Om tjejen är den enda som kladdar ner funkar den bättre som elakartad ryktesspridning om en namngiven person, som i Johans exempel från ungdomen. Om båda parter är delaktiga i kladdandet, som versionen från Petra, anar jag att den i lägre grad använts för mobbing. Då är den lika pinsam för båda.
Ja, det är inte helt lätt att smidigt författa en sådan här text när den inte ska stoppas av stränga spamfilter. Men det kan det vara värt, när det gäller en historia som denna, som dels kan fånga in en stackars tjej någonstans i ryktesspridning, men också skildra en tonårings värsta mardröm.
Detta är Jack Werners nyhetsbrev om vår tids folkberättande. Prenumerera och tipsa mig gärna om historier du tror skulle kunna vara vandringssägner.
