❝

En kille som ska gifta sig har mycket skojfriska kompisar. Han oroar sig därför för practical jokes i samband med sitt bröllop. Men allt går bra. De nyblivna makarna söker igenom bröllopssviten innan de går och lägger sig, men kan inte se att någon varit där och förberett något skämt. Killen tänker, att då var det väl detta, att ingenting hände, som är grejen. De går och lägger sig.

Morgonen därpå så hasar en kille fram från under sängen, och säger "Då får jag tacka för mig!" och går.

Den nyblivne maken mår så dåligt av det inträffade, att han blir sjukskriven.

“Självutnämnd kulturkärring”, 60+, Kalmar

“En kille på jobbet berättade denna historia för många år sedan”, skrev min tipsare. Hon trodde historien var sann, trots att hon visste att killen “var så bra på att berätta skämt med ett fullständigt nollställt ansikte”. Det var inte förrän hon hittade mitt nyhetsbrev som hon kom att tänka på historien, och att den troligen inte var sann alls.

Bröllop och bröllopsnätter förekommer ofta i vandringssägner. I äldre folksägner var de liminalt förhöjda, sanningens ögonblick, då hemligheter avslöjades och det övernaturliga kunde blanda sig in. I vår tid går traditionen igen: hemligheter som tidigare otrohet avslöjas, och dödsriket ligger nära, som i historien om bruden som under en kurragömmalek fastnar i en kista och årtionden senare hittas som skelett.

Även svensexor och skämt som gått för långt finns med i historierna. En klassikern från af Klintbergs samling är den om den däckade brudgummen som rullas in i en matta men av misstag ställs upp och ner, varpå han hittas död dagen efter. En ny vandringssägen, som jag spårat under de senaste två årtiondena, berättar om hur Christer Pettersson fått en summa pengar för att supa ner en blivande brudgum.

Har du hört någon av dessa, eller en annan bröllopshistoria? Tipsa mig!

Historien som min tipsare från Kalmar hört var ny för mig, men kanske inte för dig. Det tidigaste belägget är en mycket snarlik historia som jag hittar i en skämtbok från 1994:

The Serious Joke Book, George Coote, 1994. S. 458.

Det är alltså som en vits den här historien tidigast tycks ha cirkulerat, och ännu gör det: den finns publicerad på skämtsajter, i stort sett i samma form ordagrant som 1994, och vi hörde ju från min tipsare i Kalmar att killen som berättade historien för henne var en känd skämtare.

Men det är uppenbart att inte bara hon tagit historien för sann. På forumet Bröllopstorget hittar jag ett inlägg från runt 2006 där en användare berättar att hon “har hört om ett par som hade 3 gäster under sängen heela natten utan att veta om de”. På Reddit återberättas en ganska halsbrytande variant som helt sann. Kanske är den faktiskt det och det rör sig om ett fall av ostension.

Att den dynamiken faktiskt kan spela in här understryks av ett liknande upplägg föreslås som prank i ett finskt diskussionsforum, där även i en annan tråd historien berättas med stor, lustfylld detaljrikedom (här i Google Translates något udda översättning):

❝

Det finns vissa skämt som kan få en att önska att man aldrig hade gift sig från första början. En av de mildare varianterna utspelar sig morgonen efter en natt av intensivt flåsande och stönande – ackompanjerat av ljud som för tankarna till ett läckande tak [?, reds anm.] och kroppar i rörelse. Den nygifta hustrun utbrister:

”Jag är sugen på lite champagne. Låt oss beställa från roomservice.”

En röst inifrån garderoben ropar: ”Beställ till mig också.”

Under sängen hörs en begäran: ”Och till mig.”

Och bakom gardinen i alkovhörnan: ”Vi säger fem flaskor champagne!”

Användaren adg23g2g2 på Keskustelu, 28 augusti 2011

Historien bygger på voyeuristiskt fantiserande om bröllopens elefant i rummet: efter den stora, offentliga och familjära festen ska paret hem och ligga. På sina håll finns som synes traditionen att utsätta brudparet för skämt och upptåg efter ceremonin och där har fantasin smugit sig in. Men att motivet just bottnar i voyeurism tycker jag demonstreras av att en liknande erotiskt detaljerad berättelse finns som istället handlar om otrohet i The 500 Best Urban Legends Ever! (2003):

The 500 Best Urban Legends Ever!, Yorick Brown och Mike Flynn, 2003. S. 249-250.

Samtidigt är detta motiv, att en man gömmer sig under en säng där älskog pågår tills han med en punchig replik avslöjar sig, mycket gammalt. I boken A Hundred Merry Tales från 1526, Englands äldsta kända skämtbok eller “samling med humoristiska anekdoter” som Wikipedia kallar det, finns berättelsen “Of the husbande that cryed ble under the bed”. Den handlar om en äkta man som gömmer sig under sin säng, rädd för älskaren som ligger i den tillsammans med hans fru. Till slut rycker han ofrivilligt till och älskaren frågar vad det är under sängen som rör sig. “Det är bara mitt lilla lamm”, varpå mannen under sängen ynkligt låter: “Bää!”

Ja, det är till och med så att i Talmud finns en berättelse om en skriftlärd, Rav Kahana, som gömde sig under sin lärares säng när denne låg med sin hustru. När läraren upptäckte honom blev han arg men Rav Kahana svarade: “Detta är också Torah, och jag måste lära mig!”

Med andra ord: historien min “kulturkärring” hörde på jobbet är ett aggregat av samtid, tradition och 2 500 år av voyeuristisk historia.

Detta är Jack Werners nyhetsbrev om vår tids folkberättande. Prenumerera – och tipsa mig gärna om historier du tror skulle kunna vara vandringssägner.