Då va det dags för sanningens ögonblick mina vänner. […] Jag har då kollat på England-Kamerun VM 90, en fantastisk match, 90 minuter + förlängning. Jag satt som på nålar med spända öron och bara njöt av Hegerfors fenomenala kommentering. Ingen har någonsin varit i närheten av hur Arne kommenterade matcher.
Nåväl, va citatet med? NEJ, det va det inte. Jag erkänner, jag hade fel, som så många andra här, så va snälla mot oss tack. Spydiga kommentarer undanbedes. Som sagt, jag erkänner att jag hade fel.
Det kommer med högsta sannolikhet vara flera här som efter mitt "bevis" fortfarande vara lika tvärsäkra på att han sa det. Men det gjorde han alltså inte.
Den 13 maj publicerade administratören för den nästan 40 000 medlemmar stora Facebookgruppen “Onödigt/Intressant vetande” ett nytt inlägg. Han presenterade där vad han kallade “den största massmandela blåsningen i Sveriges historia”, nämligen myten att fotbollskommentatorn Arne Hegerfors i en match där det gick dåligt för Kamerun spontant skulle ha sagt: "Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk."
Det blev i vanlig ordning ett jävla hålligång.
För läsare av det här nyhetsbrevet är nog detta citat välkänt, liksom att det aldrig tycks ha sagts på riktigt. Det var i en tråd på Flashback som citatet först ifrågasattes. Sedan tittade flashbackarna systematiskt igenom alla de fotbollsmatcher där orden skulle kunna ha fallit, och avförde dem en efter en från listan. Sedan dess har jag själv genom åren återkommit till den här storyn, och ibland drivit den framåt.
Så här har mina bidrag sett ut:
2015 intervjuade jag Arne Hegerfors, och han berättade då att han själv inte mindes tillfället då han yppade orden men däremot när folk började komma fram till honom och berömma honom för den roliga sportgrodan. Han hade aldrig själv heller sett någon inspelning av citatet.
2018 var citatet en av flera liknande Mandelaeffekter jag uppmärksammade i min bok Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå.
2024 hade en trend vuxit fram, att människor som fick höra att citatet inte var sant blev våldsamt upprörda eftersom de hade så tydliga egna minnen av det. Jag skrev då om hur det kunde yttra sig på Flashback, där en persons – sannolikt ett trolls – återkommande löften om bevis för citatet drev mig till en bensinmack i Örebro.
Det mest fascinerande med det falska minnet av Hegerforscitatet är hur djupgående betydelse det tycks ha för sina bärare. Det är något existentiellt med det, som om ett ifrågasättande drabbade även ens identitet. Eller så hänger det ihop med minnet av en tid då lägereldsteve fortfarande fanns, och polariseringen liksom ängsligheten var mindre. Det är i så fall kongenialt att minnet är falskt, eftersom upplevelsen att det var bättre förr är det enda sant tidlösa och gällde även för 1990-talet.
I kommentarsfältet i Facebookgruppen “Onödigt/Intressant vetande” såg vi hur som helst det hela spelas upp igen bland de 1 300 kommentarerna.
“Såg matchen och hörde det tydligt. Vi pratade ju för fan om det i skolan dagen efter”, skrev någon som sedan fick veta att matchen sänts i början av en midsommarhelg. “Jag såg ju matchen”, skrev någon annan och presenterade en lika vanlig som orealistisk teori om vad som hänt: “Det är väl censur. SVT vill inte ha nån rasiststämpel på sig.”
“Här är något för alla sanningsförnekande idioter i denna tråd”, skrev en tredje och länkade till en intervju i Mix Megapol från 2012 där Hegerfors berättade om sportgrodan, som om den hänt på riktigt.
En intervju som brukar användas som bevis men som egentligen bara visar vad vi redan visste: även Hegerfors hade internaliserat den här berättelsen.
Det återför oss till det speciella som hände i Facebookgruppen “Onödigt/Intressant vetande” i förra veckan. En av de som var helt övertygad om att han mindes citatet var medlemmen Ola Persson. “Jag har sett matchen flera gånger senare, och jag vill nu säga att det är sant. Arne säger exakt detta”, skrev Ola och avslöjade att han hade den inspelad på en gammal VHS. “Jag ska leta fram kassetten och spela in det hela o lägga ut, så vi får slut på denna eviga diskussion...”
Det var på torsdagen den 14 maj. Ola möttes av över 200 kommentarer med ett unisont budskap: upp till bevis. Fram med VHS:en.
Då blev det tyst från honom. Det var inte första gången i denna fråga någon påstod sig ha bevis och sedan försvann. Förvåningen blev inte stor. Större blev den när Ola faktiskt dök upp igen, två dagar senare. “Jag ber verkligen om ursäkt för dröjsmålet! Mycket dåligt av mig, jag vet, jag skäms”, skrev han. Och kom med uppdateringen som inledde detta nyhetsbrev.
Jag tror aldrig förut jag sett någon faktiskt ta ansvar för sin förvillelse vad gäller Kamerun-citatet. Frågan är såklart varken stor eller viktig men för första gången har någon ändå, istället för att följa upp en oförsonlig indignation med bitter tystnad, accepterat att man har ett helt vanligt psyke med helt vanliga falluckor och kunnat växa ur det och gå vidare. Märkligt uppmuntrande.
En ovation till Ola, helt enkelt.
Det här är Jack Werners nyhetsbrev om vår tids vandringssägner. Prenumerera gärna! Har du hört en historia du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig!
Bild: Ola Perssons foto av sin VHS-inspelade fotbollsmatch
