En kille är på dejt men blir lite risig i kistan, så han ursäktar sig för att gå på toa.

På vägen dit bubblar det till och han kastar sig in på toan för att lägga en kaskadspya. Sedan tittar han upp och inser att han lagt den på en stackare som satt på toaletten men glömt låsa dörren.

Killen ska då ha resonerat: "Fan! Nu blir det säkert bråk!", gett stackarn på toaletten en smäll och sprungit därifrån.

Jakob, Uppsala

Vandringssägnerna har aldrig varit främmande för slapstick. I allt från berättelser om toaletter som sprängts och kvinnorumpor som släpats i skidbackar har fysisk humor och dråpliga, farsartade situationer återkommit. Historien som min läsare Jakob fick höra på Södermalm i Stockholm redan någon gång i mitten av 00-talet, och sedan stötte på igen i somras i Ångermanland, är ett bra exempel.

Har du hört den? Tipsa mig!

Här är det fartfyllt och frivolt rakt igenom, fram till den resoluta smockan som innebär berättelsens slut och förhöjer den från utelivets vanliga kräkshistorier. När jag säger att vandringssägnen, till skillnad från de flesta anekdoterna ur verkliga livet, har en bra punchline är det något sådant här jag menar. (Förlåt.)

Icke desto mindre är det fullt möjligt att detta någon gång inträffat och då lagt grunden för berättartraditionen. I så fall vill jag gissa att det hände runt millennieskiftet i ett engelskspråkigt land. Det är åtminstone i Kanada och New York det påstås ha hänt när det på sistone återberättats på Reddit. 2012 återgavs en mycket liknande historia på Reddit och kallades då “a bit of an Australian urban legend”. Den handlar om ett gäng rugbyspelare ute på pubrunda, vilket skulle kunna hänga ihop med det tidigaste belägget jag hittat: ett citat från en IRC-chatt publicerat senast i februari 2006:

<cassius_clay13> so I was with my friend bryan the other night in a bar
<cassius_clay13> well he got really drunk and said he was gonna puke
<cassius_clay13> so i helped him walk to the toilet
<cassius_clay13> all the stalls were occupied
<emoti_conartist> lol
<cassius_clay13> bryan is a rugby player... so a big guy
<cassius_clay13> so he fucking KICKS one of the stall doors open
<cassius_clay13> and there's this guy in there taking a shit
<emoti_conartist> hahahahahaha
<cassius_clay13> and bryan throws up ALL OVER HIM
<cassius_clay13> then (this is genius) bryan thinks 'oh shit... if i were taking a shit and someone came in and was sick all over me, i'd want to fuck him up... so i'd better hit him first'
<cassius_clay13> so he fucking SMACKS this guy in the face
<cassius_clay13> and runs away
<cassius_clay13> imagine being that guy... WORST NIGHT OUT EVER

Citat 608100 på Bash.org, arkiverat bl.a här.

Kanske var det alltså i ett rugbygäng någonstans denna händelse verkligen inträffade, som senare kommit att bli så legendarisk. Eller så är historien en inspirerad vidareutveckling av en scen i parodifilmen Scary Movie 3 från 2003, där spyan och stackaren på toaletten finns med men inte smockan.

Stilistiskt följer alla återberättanden den klassiska fyllehistoriemallen. Den svenska versionen är den enda som utspelar sig på en dejt, medan alla andra är i goda killkompisars lag. Konsekvent möter vi lekfull berättarglädje med många mustiga synonymer, och därtill intressant nog hela tiden den inre monologen från själva fylleristen noggrant återgiven. Historieberättarna verkar inte riktigt våga lita på att åhöraren själv ska förstå varför han slår till birollsinnehavaren på toaletten.

Nästan alla mina engelskspråkiga belägg kommer från påstådda förstahandskällor men jag ska vara helt ärlig: jag köper det inte. Grundberättelsen är så pass intakt i alla versioner att det måste röra sig om en sägen som man stulit för att själv få dra den.

Som Jan Brunvand skriver i Too Good to Be True kan en allt för tydlig slutkläm i vandringssägnernas slapstickgenre göra att historien snarare uppfattas som en vits. Den här historien klarar sig med nöd och näppe då själva smockan inte är en slutkläm så mycket som en vändning. Den är tillräckligt kaotisk för att överraska men inte så utstuderat att den verkar uppdiktad. Och så är den ju slagkraftig. (Förlåt igen.)

Har du hört den här historien, eller en annan fyllehistoria du tror skulle kunna vara en vandringssägen? Tipsa mig! Och tipsa gärna en kompis om att prenumerera på detta nyhetsbrev.