I oktober 2025 rapporterade Expressen om en kvinna som rest till Turkiet för att sätta in tandimplantat. Stackaren drabbades av fruktansvärda biverkningar och spelade in ett filmklipp för att varna andra, och Expressen publicerade hennes filmklipp. I kommentarsfältet på Facebook dök ovanstående anekdot upp.

Nog för att skönhetsoperationer har risker men jag tillåter mig tvivla på detta. Dels för att en njurtransplantation är ett helt annat ingrepp än en fettsugning, kräver andra resurser och lämnar andra spår och ärr, dels på grund av den dramatiska slutklämmen. Varför kämpar kvinnan plötsligt för livet? Man ju leva ett gott liv med bara en njure.

Men mest för att berättelser liknande denna just nu dyker upp på så många olika håll. Överallt hör folk talas om kvinnor som rest utomlands för skönhetsoperationer och sedan upptäckt att de fått en njure stulen. Och ändå står det aldrig om dessa människor i tidningen! Jag har redan en gång beskrivit en distinkt form som den gamla njurstöldssägnen tagit i vår tid – det här är helt klart en annan.

Har du hört om detta? Tipsa mig!

I nuläget har jag inte lyckat spåra just denna mutations genetik längre tillbaka än till runt åren för pandemin. Betydande genomslag tycks komma från ett Youtubeklipp i september 2022 där en amerikansk kvinna berättade om en väninna som rest till Dominikanska republiken för att göra ett rumplyft men fått sin njure stulen:

Väninnan i fråga framträder inte själv, en del detaljer verkar konstiga, och i en uppföljande film där vår sageskvinna frenetiskt slår ifrån sig anklagelser om att ha hittat på tycker jag inte direkt hon är så särskilt övertygande. Men det gör detsamma: hon verkar ha lagt grunden för denna vandringssägen.

Åren som följde spreds den allt mer tills den katapulterades in i evigheten av vår tids största masspridare av tveksamheter: Joe Rogan. I ett avsnitt som publicerades i juni 2025 berättade Rogan om en läkare han hört om, vars patient tillsammans med två vänner skulle ha rest till Turkiet för att göra gastric bypass-operationer. När de kom hem igen upptäckte de att de alla saknade en njure.

Den som spårar historien upptäcker dock att plastikkirurgen som Rogan hörde historien ifrån i själva verket refererade till en patient vars tre väninnor detta skulle handla om. “Kompis kompis”-källäget i denna historia är allestädes närvarande.

Olaglig organhandel finns och är ett problem. Men det iögonfallande är att verklighetens maktdynamik är den omvända från i folkberättandet. I varianterna ovan handlar det genomgående om människor från rika länder som reser till fattigare länder för att göra skönhetsingrepp, och då får sina njurar stulna. I själva verket är det tvärtom. Det är fattiga människor i fattiga länder som får sina njurar stulna, och rika västerlänningar som köper dem. Alla verkliga fall där någon fått en njure stulen som jag kan hitta följer denna mall.

“Poor bodies are on the market in the service of rich bodies”, som grundaren av anti-traffickingorganisationen Organs Watch skrivit.

Detta är vandringssägnerna blinda för. Det är bland västerlänningar den sprids, och är därför anpassad för deras önskedrömmar och fasor. På resa i fattigare delar av världen gör våra pengar oss till kungar och drottningar, men risken finns alltid att de fattiga länderna utkräver sin hämnd på oss: kräver vår kropp i utbyte.

I den katalanska databasen över folkberättande RumorFolk noterar jag att flera exempel av den äldre skolans människohandel- och organstöldsberättelser utspelar sig i just Turkiet. Från 2001 har vi till exempel denna: “En vit flicka som är på turistresa går in i en klädaffär i Istanbul och går in i provrummet, varifrån hon aldrig kommer ut igen. Det visar sig att de har en fälla gillrad i provrummet, så att de kan kidnappa flickorna utan att någon märker det; sedan säljer de dem som slavar i ett nätverk av människohandel.”

Därmed hittar vi en felande länk mellan njurstöldsberättelserna i vår tid, och den äldre skräcktraditionen om “den vita slavhandeln” i det globala syd. Tiderna förändras men inte våra rädslor.

Detta är Jack Werners nyhetsbrev om vår tids folkberättande. Prenumerera och tipsa mig gärna om historier du tror skulle kunna vara vandringssägner.